Det har varit några jobbiga nätter för Eddie, en liten Jack Russel terrier på 1,5 år. Han har kräkts några gånger varje natt under helgen, men lyckats hålla sig från att kräkas på dagarna. Hans pigga, glada humör är som bortblåst, och matte och husse börjar bli oroliga för honom. Han som alltid är så matglad vill inte äta ens den läckraste godbit! Eftersom han rör sig fritt hemma på gården så vet inte hans husse och matte om han har haft någon avföring de senaste dagarna, men de vet att något är galet, för deras normalt så glada Eddie är nu en markant slö hund som inte vill någonting . Han ligger bara i sin korg och ser väldigt olycklig ut.
Matte fattar beslutet att ringa oss på eftermiddagen. Jag tar samtalet och förstår genast att Eddie måste komma in ganska omgående. De oroliga ägarna dyker strax upp och Eddie blir undersökt av veterinären. Framför sig har hon en dämpad liten hund med påtagligt nedsatt allmäntillstånd, lite missfärgade slemhinnor och som tydligt visar att han inte gillar när man klämmer på hans lilla mage.
Det fattas raskt beslut om blodprov, röntgen och vätskebehandling eftersom Eddie är uttorkad. Han läggs på dropp och en röntgenbild på buken gör att vi bestämmer oss för att göra en kontrastpassage för att se om det eventuellt kan finnas något i magsäcken eller tarmen som orsakar Eddies besvär. Det har blivit kväll och vi är några stycken som stannar kvar för att hjälpa Eddie.
När kontrastvätskan i magsäcken knappt har rört sig ut i tarmen efter ett par timmar fattas beslutet att operera Eddie för att se vad som döljer sig i magen (bukhålan). När sedan veterinären har öppnat bukhålan ser hon att en stor del av Eddies tunntarm är uppträdd som på ett pärlband. Då börjar vi ana ugglor i mossen… Vid noggrann inspektion av området under tungan hittas en mycket tunn tråd runt tungroten. Det liknar ett gammalt kassettband. Hur har han fått tag i detta?
Genom att bandet satt fast under tungan fanns det ingen chans att han kunde svälja undan det. Bandet hade kommit ner i magsäcken och vidare ut i tunntarmen. När sedan tarmen arbetade hade den trätts upp mer och mer på bandet. Bandet satt fast under tungroten och en stor del av bandet låg i magsäcken. Även om vi hade lyckats hitta bandet under tungroten innan operationen hade vi inte kunnat dra ut det, så operationen var nödvändig under alla omständigheter.
Eddies tunntarm får öppnas på tre ställen för att hela bandet ska kunna komma loss. Efter att ha sytt ihop de små öppningarna i tarmen känner veterinären en lättnad. Nu är problemet borta och Eddie ska kunna tillfriskna ganska snabbt. Under fortsatt dropp ligger han för uppvakning väl påpassad av sköterskan.
Eddie husse och matte är mycket djurvana och vill absolut ha hem honom samma kväll. Efter att droppet är avslutat kommer matte och husse och hämtar Eddie. Då får vi förklaring till det underliga bandet. Matte berättar att det mycket riktigt är ett gammalt kassettband som Eddie hade fått tag på i hennes bil några dagar tidigare. Hon kunde inte drömma om att han hade svalt hela bandet!
Det var en lycklig matte som kom tillbaks nästa dag med Eddie för att han skulle få mer dropp. Han var redan då betydligt piggare! Sista bilden på Eddie är tagen tre veckor efter operationen, här ser man hur pigg han är. Det blir nog inga fler kassettband i mattes bil och dessutom är Eddie numera försäkrad, det var han inte när han opererades….